Iakttagelser Del 2 – Carl Alm – 1.7.2012

Publicerad på lustbloggen 1.7.2012

Iakttagelser.

Carl Alm.

II. Handling, Kritik och Tradition

2. Handling, berättelse, tema

Det verkar vara så att ingen i Riga eller Düsseldorf uppfattar handling som samma sak som tema. I Finland tycker jag mig rätt ofta höra att man besvarar frågan ”Vad handlar er teaterpjäs om?” med, ungefär, följande: ”Så och så gör så och så mot den och den med det och det och sedan kommer den och den och då måste så och så göra ett beslut om det och det. Och det handlar vår teaterpjäs om.

Handen på hjärtat: hur många stycken där det verkligen är nödvändigt att känna till denna  typ av förhandsinformation sätts årligen upp i Svenskfinland?

Fråntar inte ett dylikt utspel möjligheten för åskådaren att själv uppleva berättelsen?

Om det är så, varför beskriver vi då våra verk på detta sätt?

Förväxlar vi handling, tema och berättelse?

Man kan inte rangordna föreställningar enligt deras form. Varje föreställning har samma möjlighet. Att bara fråga räcker inte, att inte ha frågat inte heller.

2. Kritik

Det är mycket lättare att uppskatta utländska pjäser. Oberoende av om man ser dem i Finland eller utomlands.

Är teater då bättre utomlands? Nej.

Att se föreställningar på ett språk man över huvudtaget inte förstår är mycket givande. På något märkligt sätt trollbinds vi av att se något som genuint är ytterom vår vardag. Vi får ta del av ett liv vi inte visste att existerade. Egentligen berör det oss inte heller och således kan vi plocka åt oss det bästa av det vi upplever. Det är lätt att tycka att de är mycket bättre.

De facto är det en illusion att vi anser oss vara förmögna att vara kritiker på axeln bra – dåligt då det gäller utländska teaterföreställningar. Det finns faktorer vi inte har en aning om.

Exempel: Jag såg en föreställning i Lettland jag tyckte var en av de bästa jag sett på länge. Efteråt förstod jag via mina lettiska kolleger att ”det var så dåligt”, eftersom ”de alltid gör sådan här teater och han, han, spelar alltid sådär! Och hon, usch, jag vill inte ens prata om henne”.

En struktur ligger till grund för dåligt mottagande. En struktur jag inte kan ha en aning om. Borde jag då låta denna struktur störa min upplevelse? Nej, om det inte vore för att det finns likadana strukturer i Finland och att jag stör mig på dem.

Alltså kan jag inte uppskatta teater mer utomlands och inte heller kritisera den.

3. Tradition

Det finns en teatertradition som starkt färgar oss professionella teaterarbetare. Mig åtminstone. Det är omöjligt att frångå den. Jag upplever att min utbildning på Teaterhögskolan i Helsingfors till en viss grad ville undvika att utbilda ‘typiska finlandssvenska’ skådespelare. Men, har den lyckats? Hur många av oss har inte fallit in i den härskande traditionen? Jag har.

I Riga var mitt stora personliga mål kopplat till just detta. Jag ville vara en ‘äkta lettisk’ skådespelare. Jag förde ingående diskussioner med min motspelare, analyserade arbetsmetoden, satte mig in i traditionen, kort sagt, förberedde mig noggrannt.

Resultatet blev att en ansedd teaterbloggare skrev: ”Legionnaires var mycket bra, men det bästa med föreställningen var dock att Karls Alms inte arbetade i den dramatiska lettiska skådespelartraditionen”.

Fiasko, helt enkelt. (Och lite komiskt.)

I denna stund blev jag övertygad om att det finns en tradition och att färgas av den är till en viss mån oundvikligt. Jag är en del av den finlandssvenska traditionen. En del av ”start-stop”.

Min utbildning var alltså en utopi. Men, är en utopi en dålig sak? Innan jag började på Teaterhögskolan var det en utopi för mig att jag någonsin skulle jobba i Lettland och Tyskland. Om en utopi kan bli sann, kan då inte flera bli det?

Skulle inte den finlandssvenska skådespelaren ha möjlighet att kombinera det bästa av den svenska, den finska, den baltiska och den ryska traditionen?

Inspirationer (dialoger, övningar, och verk): Erik Söderblom, Andrey Tarkovsky, Andrey Moguchy, m.fl.Tack.

Carl Alm är freelance skådespelare. Har sedan 2010 jobbat på finska, svenska, engelska i Finland och engelska och tyska utomlands. Skriver om möten och sammanträffanden som uppstått.