Om feedback – funderingar efter LUST / DEMO#3

LUST / DEMO – en festival för halvfärdiga idéer ordnades för tredje gången på Reprum i Helsingfors 10.10.2020. LUST har bett festivalens diskussionsledare Per Ehrström att fortsätta samtalet i textform tillsammans med Mari-Helen Hyvärinen och Ole Øwre som bägge presenterade varsitt halvfärdiga verk under festivalen.

Syftet med LUST / DEMO är att erbjuda en plattform och ett kollegialt forum för att utveckla halvfärdiga idéer för sceniska verk, inspireras och komma vidare i en konstnärlig process. Festivalen är till för demon eller presentationer av verk och koncept, inte för föreställningar som redan är långt inne i en repetitionsperiod. Varje demo/presentation får vara högst 25min. Därefter är det diskussion och feedback i ytterligare ca 25min. 

Per: Jag fungerade som moderator under demofestivalen och vi använde oss av Das Arts metod för feedback. Tillfällena har strävat till att vara konstruktiva och inspirerande och att genom en kollektiv dialog med såväl åskådare som konstnär ge konkret feedback på projekten som deltagarna presenterat. Ni båda deltog för andra gången med en demo: Du, Ole, deltog med ett material som du vidareutvecklat från en tidigare demo under demofestivalen 2019. Du, Mari-Helen, med nytt material båda gångerna. 

Mari-Helen, man kunde se på din demo under årets festival som ett sätt att påbörja en process, du hade en del idéer som inte ännu hade en specifik form. Hur kändes det att få feedback så tidigt i en process? 

Mari-Helen: Jag fick massor med härlig, användbar och nyttig feedback. Det var spännande att en väldigt stor del av feedbacken vibrerade med och stärkte de idéer som jag själv har om föreställningen jag vill göra. Vid flera talturer tänkte jag tyst för mig själv: “Ahh det där är precis vad jag vill göra eller prova i min föreställning.” Så på det stora hela, kan jag säga att det var en väldigt stärkande och kraftingivande feedback för mig.

Det talades en del om ingången till temat, ur vilken synvinkel jag ska undersöka det och jag upplevde en önskan om ett tydliggörande avgränsande. Jag har funderat mycket på det här. Temat jag utgår ifrån väcker så många olika tankar och associationer, och även efter feedbacken kände jag mig väldigt sugen på att gå emot den här önskan och istället för att avgränsa, maxa och medvetet skapa förvirring. Under ett första möte med mitt arbetspar diskuterade vi det här och gick igenom olika ingångar och associationer. Jag tror vi kommer hitta en rolig och fin balans gällande utgångspunkt, att välja och avgränsa och att skapa kaos och förvirring.
 
Det var ganska frigörande att presentera min idé i ett så tidigt skede. Jag kände att jag inte behövde ta så mycket ansvar, utan bara ge mig hän, berätta, förklara och testa, för att se vart det barkar. Jag hade bestämt mig för att göra en performativ början, för att sedan övergå mer i att muntligt presentera min idé. Men mitt i demon märkte jag att idén for iväg med mig och jag visste inte längre om jag var kvar i någon autofiktiv karaktär eller om jag övergått till att vara mig själv som försökte förklara. Det var bara att köra på, och det var jätteroligt. Under feedbacken var det fint att höra att både det jag planerat och det som skedde i misstag av bara farten, hade mycket scenisk potential. Demon och feedbacken både stärkte och fördjupade idéer jag hade från förut och gav mig nya tankar om föreställningsformatet.

Per: Jag kommer ihåg att du önskade att vi skulle diskutera för vilken målgrupp den färdiga föreställningen kunde rikta sig till.

Mari-Helen: Jag ville ha tankar angående målgrupp, för att jag själv ibland inte vill ha en så starkt kategoriserad målgrupp. Med den här idéen har jag känt för att gå emot målgruppstänket, eftersom jag tycker att temat kan intressera en ganska bred skara människor, och att föreställningen inte nödvändigtvis behöver varieras för olika målgrupper. Det var intressant att höra publikens tankar om vem det här kunde rikta sig till.

Per:  Gav feedback situationen dig några tankar om hur du ska fortsätta arbetet med det nya materialet du presenterade?

Mari-Helen: Jag tycker mig ha en ganska bra bas att gå vidare ifrån. Jag och mitt arbetspar håller på att fördjupa och förtydliga idéen. Jag har redan en del tankar på hur vi ska lägga upp en arbetsplan och hur processen kunde tänkas se ut. Till näst blir det att hitta ett konstnärligt team, finansiering, scen och möjliga samarbetspartners. Jag vilar i en skräckblandad förtjusning inför det hela. Det kliar i fingrarna att börja arbetet ordentligt och kasta sig ut på denna spännande resa!

Per: Har du planer på att återuppta arbetet med den första demon du visade på demofestivalen 2019?

Mari-Helen: Min tidigare demo utgick från en diktbok. Idén har legat och småsjudit, då jag haft en del annat jobb att stå i. Jag vill ha ett team att jobba med och vill hitta dels någon med en stark känsla för det visuella och en ljuddesigner som kan hjälpa mig att skapa ett landskap att finnas i. Jag skulle också vilja jobba med någon som har kunnande inom rörelse, för att kontrastera arbetet med texten. Så det är fritt fram att höra av sig, om någon känner igen sig i beskrivningarna! Jag strävar till att det blir premiär med detta projekt inom ett par år.

Per: Ole, på vilket sätt har de två olika feedback situationerna påverkat det material som du arbetar med? Om jag minns din första demo rätt så var också den i ett väldigt tidigt skede av processen och det du presenterade var en ganska avskalad berättelse. På höstens demofestival hade föreställningen tagit en annan form och den text du hade skrivit och använde i ditt arbete hade fått en ny och tydlig form. Har du redan tankar om hur du kommer att vidareutveckla ditt verk?

Ole: Feedback situationerna har fått mig att verkligen se mitt eget projekt. Jag började äga projektet på ett helt annat sätt, feedbacken stärkte lusten och kärleken till min föreställningsidé. Första året jag deltog hade jag inget annat än en berättelse. Jag anade att materialet hade potential att utvecklas till en föreställning där men jag hade ingen aning om varför eller vilken riktning det skulle ta. Då var all feedback bra feedback. Sedan har nog min passion för text och röst format projektet på ett sådant sätt att jag själv har velat ge innehållet en tydlig dramatisk, bunden form. 

Årets feedback situation hjälpte mig navigera i min egen process. Jag kände intuitivt vilka förslag, tips och frågor som resonerar inne i mig och som för mitt projekt vidare. Tillfället gav mig även mod att stå fast vid beslut som av några kunde ifrågasättas.

Jag vet kanske inte till hundra procent åt vilket håll jag går med mitt projekt – möjligheterna är fortfarande många – men feedbacken har hjälpt mig se vart jag inte vill gå.

Per: Jag upplever ofta att feedback har just den där avgränsande funktionen: om man får bekräftelse på en specifik idé eller lösning andra blir det lättare att utveckla den, istället för att börja söka nya idéer eller lösningar. Eller så som du säger, man hittar vad man inte är intresserad av. Man kunde också tänka sig att motsatsen till den avgränsande funktionen kunde vara en öppnande funktion, där feedbacken kanske ger en ny synvinkel eller ett annat sätt att se på det egna materialet som i framtiden föder nya idéer eller lösningar. Kommer du själv ihåg någon specifik feedback under tillfällena som har styrt ditt arbete med materialet i någon riktning – en riktning som kanske inte annars hade hittats? 

Ole: Några “ögonöppnare” fanns det vid båda tillfällen. Första gången jag deltog så behandlade någon specifik feedback konstupplevelsen och vi talade om bl.a Stendhals syndrom. Detta var en nivå jag själv inte hade sett den gången, men som ledde till mycket research och nya insikter om varför projektet är viktigt för mig. I år kom det en hel del förslag till vilket format som skulle passa föreställningen, förslag som gick bort från monologformatet jag hade valt för demofestivalen. Dessa förslag har vidgat min syn på hur jag relaterar till texten jag skrivit. Vi får se, kanske förslagen leder till att föreställningen hittar ett format jag inte skulle ha kommit fram till själv men som de facto passar innehållet bättre.

Per: Jag har ofta själv känslan när jag jobbar med något att materialet i sig själv föreslår saker gällande form och innehåll och dessa förslag formas kanske främst utifrån ens egen konstsyn. Det kan vara svårt att veta när man ska följa dessa förslag eller göra ett motförslag – något som inte intuitivt passar materialet. De gånger jag har deltagit med eget material i Das Arts tillfällen har jag ibland fått så kallade motförslag som fört arbetet i en annan riktning. Dock tror jag det är väldigt avgörande i vilket skede av processen man är, om dessa kommer i ett tidigt skede kanske man i någon mån alieneras från sin egen grundidé. Jag undrar ännu hur dessa två feedback tillfällen var annorlunda från varandra, kändes det t.ex. svårare att presentera ett material som var mera färdigt eller var det mera nervöst att presentera en idé som den första gången? 

Ole: Svårt eller nervöst som i tvivel tycker jag inte. Min presentation under årets festival var ändå genomarbetad till den grad att jag hade skrivit, testat och lekt med 20 minuters material, och här existerar ingen jantelag så jag vet att jag gör något jag är bra på. Då var det mera nervöst första gången för att jag enbart presenterade en personlig berättelse, jag hade inga konkreta tankar om vad min idé skulle utvecklas till att bli, fallhöjden kändes jättestor. Jag var givetvis rädd för att åskådarna skulle tycka presentationen blev privat, tråkig, att inte ha potential. Sedan tror jag att Das Arts styrka är att vara konkret, och just därför kan man ge värdefull feedback nästan oberoende av hur omfattande en presentation är.

Per: Slutligen en fråga till er båda, vad är ert förhållande till feedback? Tycker ni om att få feedback eller ser ni det som ett nödvändigt ont för att era arbeten ska utvecklas? 

Ole: Det är en del av jobbet att få feedback, scenkonst är till för någon att reflektera över den. Feedback är alltid jobbigt att ta emot för att en befinner sig i en privat setting då någon ger den. Det ska tyckas och tänkas och språket blir förvånansvärt fattigt. Något är bra, dåligt, skit, roligt. Das Arts sku jag karakterisera som något annat, det är en metodisk feedback som ställer krav till åskådarens språk och perspektiv, och feedbackens karaktär ändrar arbetet från att vara resultatorienterad till att bli processorienterad. 

Per: Jag upplever också att Das Arts metoden också ställer sina krav på de som ger feedback, att försöka sätta ord på det man sett och upplevt kan ju vara väldigt svårt. Personligen tycker jag mycket om formen som används, speciellt det att man förtydligar ur vilken synvinkel man talar. Det både hjälper att hitta en ingång till vad man ger feedback på men också att hitta rätt ord att beskriva det.

Ole: Och – hur befriande det är som aktör att bara få lyssna till feedback. Min uppgift är inte att försvara, eller svara på frågor, berätta om processen etc. Jag ska enkom lyssna.

Mari-Helen: Jag tycker om feedback. Samtidigt tycker jag inte att feedback i sig har något egenvärde, alltså att ge feedback bara för att det hör till. Det är viktigt hur feedbacktillfället är upplagt och att tänka på varför, hur och när feedback ges. På demofestivalen sa du Per, att det är bra att tänka på att feedback är en gåva, vilket var en fin påminnelse. Jag ser det som att det är litet som med mänskliga möten sådär överlag i livet, att det kan vara bra att tänka över om ens kommentar hjälper eller stjälper mottagaren. Är det det senare, så kan det vara bättre att låta bli att kommentera.

Med åren har jag blivit bättre på att utnyttja möjlighet till feedback i ett tidigt skede i processen. Innan ville jag vara ganska klar med min idé, eller ha tänkt rätt mycket i min egen trygga bubbla, innan jag lät någon komma in och kommentera. Numera kan jag tycka att det är väldigt givande att diskutera och bolla mina idéer innan de kanske ens är så klart och tydligt formulerade.
Själv kan jag vara väldigt noga med när, hur och från vem jag tar emot feedback. Eller i alla fall kan jag försöka vara det. Ibland vill jag leda feedbacktillfällena själv, för att verkligen få kommentarer på det jag själv undrar över eller vill utveckla. Jag tycker det är viktigt att respektera verket och idén, att försöka se vad det är autören vill testa, göra och få fram. Ibland kan jag tycka att feedbackdiskussioner går in i något slags “allmängiltiga ramar” om vad som funkar och inte och vad vem skulle behöva, samtidigt som det vi såg i sig inte blir kommenterat. För att scenkonsten ska ha en chans att utvecklas, tycker jag att det är viktigt att inte försöka trycka in en idé i färdiga mallar om vad som fungerar och säljer.

Das Arts tycker jag är ett väldig användbart verktyg för att ge feedback. Som ni, Ole och Per, redan konstaterat, så ställer det krav på feedbacken och tvingar en att fundera på hur en formulerar sig. Ni nämnde aspekten att förtydliga ur vilken synvinkel en talar, alltså att en alltid säger “Som…skulle jag behöva/tycker jag om…” Jag upplever att just den aspekten kan vara väldigt nyttig, samtidigt som jag ibland varit med om att det leder de som ger feedback på villovägar. Vid vissa tillfällen har jag upplevt att det nästan blir lite för roligt att hitta på ur vilken position en talar, eller att det igen för bort fokus från upphovsmakarens idé och det vi sett. Ett kanske dåligt exempel för att klargöra min poäng: “Som pedant saknade jag ordning och reda i föreställningen.”

Det känns som att jag mest nu skriver om mina krav och farhågor med feedback. Det har säkert att göra med att jag upplevt så många feedbacktillfällen utan ett ordentligt upplägg och moderering och därigenom kan se många fallgropar med feedback.
Samtidigt som feedback kan stärka och validera idéer som jag själv har och ge mig nya idéer och tankar, så kan det även ge mig en stark känsla av att jag vill gå emot den feedback jag fått. Jag tycker det är härligt på något sätt, att det kan få en att bli mer säker eller vackla i så många olika riktningar.
Jag jobbar just nu som freelance och det kan många gånger bli väldigt ensamt. Jag har jobbat mycket för mig själv de sista åren, gjort översättningar, åkt runt ensam med min barnteaterföreställning, skrivit, jobbat på idéer osv. Och jag saknar verkligen kontakten till kollegor. Att kunna jobba tillsammans och inspireras av varandras idéer. Det tycker jag är något av det bästa med att jobba tillsammans, att någon ger dig idéer som du kanske aldrig hade kommit att tänka på själv. Därför tycker jag att det är så skönt att få komma till LUST:s demofestival och presentera sin idé. Att få känna att en har ett kollegiat som peppar och stöder, kommer med de där oväntade idéerna, ifrågasätter och förundras. Jag tycker också att det var fint att vi vågade ha olika åsikt då vi gav feedback, och på så vis just undvek en konsensuskultur om vad som fungerar eller behöver utvecklas.

Per: Kanske vi borde försöka bolla våra arbeten med varandra oftare? Att som du säger Mari-Helen, kunna inspireras av varandras idéer och på något sätt jobba tillsammans, trots att man jobbar på olika saker. Kunde man tänka sig att demofestivalen i framtiden kunde utvecklas till demoworkshoppar där man kunde träffas för att tillsammans hjälpa varandra komma vidare i processer? Eller kommer ni på andra sätt som man kunde åstadkomma något liknande?

Ole: Teaterchef vid Malmö stadsteater, Kitte Wagner, demoworkshoppar fram teaterns repertoar tillsammans med teaterns anställda (jag vet inte i hurdan grad eller utsträckning). Det glädjer mig, repertoaren börjar resonera i teaterns anställda via fysisk handling. Jag säger JA till att skapa sammanhang för frilansare, en mötesplats – fysisk, ett ställe att åka till – för idéer, tankar, frågor och gemenskap. Men det måste finnas en vilja bland frilansare till att investera sin tid i detta. Just det är lättare sagt än gjort.

Mari-Helen: Jag tycker absolut att det är en bra idé att hjälpa varandra vidare genom något slags demoworkshopar. Just det där att få jobba tillsammans, fastän man jobbar på olika idéer. Det kunde kanske också vara ett sätt att hitta möjliga samarbetspartners, människor att jobba tillsammans med. Jag känner att jag sedan jag utexaminerats mycket har sökt efter sammanhang, var ska jag verka och hur? Det här kunde vara ett sätt att hitta sammanhang och känna att en har ett kollegiat på ett mer konkret sätt. Det som Ole tar upp är förstås viktigt, viljan att investera sin tid. Jag skulle även tillägga möjlighet att investera tid. Det är ganska mycket som ska till för att ens idé ska börja ge en något slags levebröd, och där kommer vi in på ännu en aspekt som påverkar vilka idéer som når premiär och hur processer ser ut, samt vad som påverkar en frilansares vardag. Det är mycket som ska göras eller görs för bara kärlek till konsten, och det i all sin idealism och skönhet, är ett hårt krav. Men också därför behövs väl sammanhangen och gemenskapen, för att kunna dela med sig och få pepp, stöd, nya idéer och energi.

Text: Per Ehrström, Mari-Helen Hyvärien, Ole Øwre

 

— Lust

LUSTs styrelse 2021!

På höstmötet 25.11.2020 valde LUST en ny styrelse att leda föreningen. Styrelseordförande är Emelie Zilliacus, vice-ordförande Joel Forsbacka, sekreterare Saga Sarkola. På de övriga styrelseposterna sitter Alexander Holmlund, Martin Paul, David Sandqvist och Mari- Helen Hyvärinen.

LUST vill rikta ett särskilt tack till Elisa Makarevitch som avgår som ordförande och till Tom Rejström som varit verksam i styrelsen i många år.

 

— Lust

LUST / DEMO#3 10.10.20 Programmet publicerat

LUST / DEMO#3 – En minifestival för halvfärdiga idéer 10.10.2020 på Reprum, Medelhavsgatan 14-16 (kvarteret Victoria på Busholmen)

Schemat för LUST / DEMO är nu lagt! Varje enskilt moment utgörs av en kortare presentation av arbetsgruppen och en feedbacksession som leds av Per Ehrström, där vi hoppas att publiken medverkar aktivt. Notera att alla presentationer gäller konstnärliga idéer till verk som inte ännu är färdiga. Det betyder också att feedbacksessionerna fokuserar på kollektiv reflektion snarare än utvärdering. Tiderna är riktgivande och inkluderar pauser. 

För att kunna uppskatta mängd för fika och mat samt säkra att publikmängden hålls på en nivå som möjliggör säkerhetsavstånd ber vi om en förhandsanmälan här!

Festivalschema

17:00 Inledning
Presentation av feedbackformat med Per Ehrström
18:00  Ole Øwre: Om röster och triggerpunkter
Ole Øwre presenterar ett projekt där han jobbat med textbaserad scenkonst med musikaliska verktyg. Inför diskussionen undrar Ole vad projektets styrka/ styrkor är om nästa steg är att producera/ förverkliga föreställningen?
19:00 Mari-Helen Hyvärinen: Satansdyrkan
Då jag var liten, läste jag om Satansdyrkare i tidningen Apu. Artikeln förvärrade min ångest, stal min sömn och gjorde mig livrädd för att jag huxflux skulle förvandlas till en satansdyrkare. I vuxen ålder har jag förstått att jag säkert inte var ensam om min rädsla för satansdyrkare och att det på 90-talet tycks ha varit någon slags mediaboom kring just satansdyrkare. Jag är intresserad av att göra en undersökande föreställning om satansdyrkande. Jag vill fundera kring vilka minnen och känslor det väcker i folk, vad det innebär att dyrka satan, hur och varför det behandlats så mycket i media på 90-talet? Vad berättar fenomenet om vårt samhälle, vad vi ser som gott och ont? Varför var det så effektfullt att utge sig som satansdyrkare? Varför kan jag idag skratta åt något, som gjorde mig livrädd som barn? Eller kan jag?
20:00 DEMODISKUSSION: LUST är inne i en utvecklingsfas för att omformulera sig i relation till den ursprungliga visionen för 2020. Hur ser det teaterfält vi vill verka på ut efter 2020? Var kan LUST ha en funktion i att skapa det fältet?
21:00 MAT / FEST
LUST bjuder på dryck och tilltugg! 

LUST / DEMO arrangeras med stöd av Helsingfors stad. LUSTs verksamhet stöds av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Tre smeder, William Thurings stiftelse och Gesellius fond

 

— Lust

LUST / DEMO#3 2020

LUST / DEMO#3 – En minifestival för halvfärdiga idéer ordnas i Reprums nya utrymmen på Busholmen lördagen 10.10.2020!

LUST / DEMO ordnas igen. Välkommen att delta med en demo av ett verk, eller en presentation av en konstnärlig idé. Deadline för att anmäla ett verk är 27.9 (eller tills platserna är fyllda), varefter vi publicerar programmet och öppnar publikanmälan. Vi rekommenderar ändå att anmäla sitt verk redan tidigare under hösten. 

Festivalen ordnas i enlighet med de restriktioner och rekommendationer av hälsomyndigheter som råder under festivalen. Mer info om vad detta innebär rent praktiskt kommer under hösten. 

Syftet med LUST / DEMO är att erbjuda en plattform och ett kollegialt forum för att utveckla halvfärdiga idéer för sceniska verk, inspireras och komma vidare i en konstnärlig process. Tillställningen är gratis, men har ett begränsat antal platser. Vi avrundar det hela med fest!

LUST / DEMO verkar utifrån följande ramar:

– På festivalen presenteras företrädesvis verk/koncept av arbetsgrupper som består av minst en LUST-medlem*. Soloverk är också välkomna.

– Festivalen är till för demon eller presentationer av verk och koncept, inte för föreställningar som redan är långt inne i en repetitionsperiod. Med detta hoppas vi öppna upp för möjligheten att hitta nya konstnärliga riktningar, nya arbetsgrupper bildas eller gamla formas om kring nya idéer.

– Jämbördig, konstruktiv diskussion, feedback och vilt idéande är en väsentligt del av festivalen.

Praktisk info:

Varje demo/presentation får vara högst 25min. Därefter är det diskussion och feedback i ytterligare ca 25min. Under dagen reserveras också gott om tid för mindre formella diskussioner.

I utrymmena finns grundläggande ljus- och ljudteknik men ingen större finess. Videoprojektor kan ordnas vid behov, men tanken är att alla demon/presentationer ska kunna göras med samma utrustning och med snabba byten. Eventuell kostym och rekvisita ansvarar grupperna själv om.

Varje arbetsgrupp som anmäler sig får tillgång till två repturer (för- eller eftermiddag) innan festivalen. Repturerna delas ut enligt vad som finns ledigt enligt först till kvarn.

Vi tar emot anmälningar tills programmet är fullt. Skicka anmälan med rubriken LUST / DEMO 2020 till lustrf@gmail.com Frågor kan riktas till verksamhetsledaren på samma adress.

En anmälningsblankett för publik öppnas närmare festivalen, då vi vet hur mycket publik som ryms utöver de som deltar med eget program.

Varmt välkommen och tveka inte att fråga om det finns funderingar!

*Information om medlemskap hittas på http://www.lust.fi/bli-medlem/

LUST / DEMO arrangeras med stöd av Helsingfors stad. LUSTs verksamhet stöds av Svenska kulturfonden, Stiftelsen Tre smeder, William Thurings stiftelse och Gesellius fond

— Lust

Läsecirkel för scenkonstnärer och kritiker

LUST och IFFF fortsätter läsecirkeln som startades för ett år sedan. I år fokuserar vi bland annat på digital teater – vad den är, kan vara och har varit.

Den första träffen ordnas 14.5 kl.18. Då diskuterar vi stycket Social media, Aesthetics and Interactivities från boken Theatre, Social Media and Meaning Making, från 2017.  Anmäl dig till lustrf@gmail.com senast 13.5 så att du hinner läsa texten på förhand. Läsecirkeln hålls digitalt för ett begränsat antal deltagare. Text och länk till träffen fås vid anmälan.

— Lust

LUST på Baltic Circle med Studies in Non-Human Acting!

Under 2019 har LUST medverkat i projektet Teater efter människan tillsammans med Esa Kirkkopelto och Toisissa tiloissa-kollektivet.

Projektet slutförs under Baltic Circle-festivalen med en öppen föreställning där arbetet presenteras, samt en paneldiskussion som behandlar konceptet. Mer info om föreställningen hittar du här.

Föreställningarna sker på Kiasma teatern fredagen 15.11 och lördagen 16.11 kl. 14-16. Du kan komma och gå som du vill.

Efter lördagens föreställning, 16.11 kl. 16.30-17.30, arrangeras en paneldiskussion om icke-mänskliga föreställningar i Kiasmas seminarierum. Panelen består av arbetsgruppen av Studies in Non-Human Acting-föreställningen samt Anders Carlsson (skådespelare och professor i skådespelarkonst på Konstuniversitetets Teaterhögskola) och Karoliina Lummaa (forskare, BIOS-forskningsgrupp och Åbo universitet). Diskussionen tar plats på engelska och modereras av Saara Hacklin (intendent, Kiasma – Museet för Nutidskonst).

LUST medverkar i projektet med stöd av Svenska kulturfonden.

 

— Lust

LUST / DEMO#2 – En minifestival för halvfärdiga idéer 12.10.2019

LUST / DEMO arrangeras igen 12.10.2019 på Reprum, Verkstadsgatan 10 A i Helsingfors

Schemat för LUST / DEMO är nu lagt! Varje enskilt moment utgörs av en kortare presentation av arbetsgruppen och en feedbacksession som leds av Per Ehrström, där vi hoppas att publiken medverkar aktivt. Notera att alla presentationer gäller konstnärliga idéer till verk som inte ännu är färdiga. Det betyder också att feedbacksessionerna fokuserar på kollektiv reflektion snarare än utvärdering. Tiderna är riktgivande och inkluderar pauser. Vi rekommenderar starkt ett deltagande i HELA programmet, då det möjliggör ett mer koncentrerat feedbackande och djupgående analyser. För att kunna uppskatta mängd för fika och mat ber vi om en förhandsanmälan här!

Festivalschema

15:00 Inledning
Presentation av feedbackformat med Per Ehrström

15:45 Fabian Silén: Den lilla mänskliga faktorn (work in progress)
Med Kira-Emmi Pohtokari, Eeva Putro och Willehard Korander
I en mosaik av scener får vi bl.a. följa den tyska filmregissören Leni Riefenstahl som under Gestapos vakande öga försöker kringgå censuren och finna den bäst lämpliga skådespelaren till hennes nya propagandafilm “Den eviga flamman”.
Om konstnärligt mod vs. kortsiktig bekvämlighet.

17:00 Ole Øwre: ”Lieder”
Om röst, muskler, hud – och mitt första möte med Jessye Norman.

18:15 Nina-Maria Häggblom: Minnesbyrån
Minnesbyrån är ett chatdrama som skapats av scenkonstnären Nina-Maria Häggblom. Minnesbyrån är ett interaktivt textäventyr där deltagaren får chansen att skapa och uppleva fiktiva minnen via en chatbot. För att delta i demon behöver man en smarttelefon med tillgång till Messenger -appen och en internetanslutning. Syftet med demon är att utforska nya sätt att låta en levande publik/deltagare uppleva en dramatisk text.

19:30 Lasse Garoff: Från impuls till reflektion – en halvfärdig kritik av halvfärdiga idéer
Utgående från impulsrecensioner av demofestivalens tidigare presentationer, utforskas hur analys utvecklas i ett kollektivt sammanhang.

20:30 MAT / FEST 

Syftet med LUST / DEMO är att erbjuda en plattform och ett kollegialt forum för att utveckla halvfärdiga idéer för sceniska verk, inspireras och komma vidare i en konstnärlig process. Tillställningen är öppen, men har ett begränsat antal platser. Vi avrundar det hela med fest!

LUST / DEMO verkar utifrån följande ramar:

– På festivalen presenteras företrädesvis verk/koncept av arbetsgrupper som består av minst en LUST-medlem*. Soloverk är också välkomna.

– Festivalen är till för demon eller presentationer av verk och koncept, inte för föreställningar som redan är långt inne i en repetitionsperiod. Med detta hoppas vi öppna upp för möjligheten att hitta nya konstnärliga riktningar, nya arbetsgrupper bildas eller gamla formas om kring nya idéer.

– Jämbördig, konstruktiv diskussion, feedback och vilt idéande är en väsentligt del av festivalen.

Praktisk info:

Varje demo/presentation får vara högst 25min. Därefter är det diskussion och feedback i ytterligare ca 25min. Under dagen reserveras också gott om tid för mindre formella diskussioner.
I utrymmena finns grundläggande ljus- och ljudteknik men ingen större finess. Videoprojektor kan ordnas vid behov, men tanken är att alla demon/presentationer ska kunna göras med samma utrustning och med snabba byten. Eventuell kostym och rekvisita ansvarar grupperna själv om.

*Information om medlemskap hittas på http://www.lust.fi/bli-medlem/

LUST / DEMO arrangeras med stöd av Helsingfors stad, Svenska kulturfonden, Stiftelsen Tre smeder och Gesellius fond

Tre smeder HELSINKI-HELSINGFORS_Tunnus_MUSTA Svenska_kulturfonden_logo_horisontell_svart_RGB

— Lust

DISKUSSION på HTT: Hur försvaras det progressiva inom det finlandssvenska scenkonstfältet?

Ett livskraftigt teaterfält är beroende av nya idéer och konstnärliga uttryck som utmanar uppfattningen om vad teater kan vara. Ändå är det just den experimentella och utforskande konsten som kämpar om sin tillvaro, underfinansierad i marginalen. Vad behövs för att den progressiva scenkonsten ska må bra? Hur kan den progressiva scenkonsten försvara sin position och fortlevnad? Kan, får och ska den göra det på det finlandssvenska teaterfältet?

Diskussionen ordnas av LUST i samarbete med Hangö Teaterträff fredagen 7.6 kl. 15.15.

Medverkande i panelen: Annika Tudéer, Rasmus Slätis, Hannele Mikaela Taivassalo. Moderator TBA

— Lust

Läsecirkel för scenkonstnärer och kritiker

Screenshot 2019-05-03 at 15.22.48

Teaterns utveckling har de senaste årtiondena medfört en större tvärkonstnärlighet och en synligare koppling mellan teori och praktik. Att göra teater är i allt högre grad att förverkliga teoretiskt tänkande. Detta har blivit synligt i diskussioner om representation och frågor om teaterns politiska potential men också i hur den samtida scenkonsten utmanar den “konventionella teaterns” form och förhållande till publik och material.

I ett försök att synliggöra kopplingen mellan scenkonstens teori och praktik arrangerar LUST och IFFF en läsecirkel för kritiker och scenkonstnärer. Under läsecirkeln samlas deltagarna för att diskutera och bekanta sig med några texter om samtida scenkonstnärlig diskurs. Läsecirkelns texter är utvalda i dialog med teatervetare Karoline Skuseth under premissen att hitta underlag för kritisk diskussion och en introduktion till teori som påverkat den samtida scenkonstens utveckling de senaste decennierna. Texterna för läsecirkeln har valts ut för att belysa hur scenkonstens diskursiva skifte har gått från ett fokus på text och estetik till att i högre grad inkludera politisk och filosofisk teori i analysen av teater som en social händelse.

Träffarna hålls på Ny Tids redaktion på Kabelfabriken vid Drumsö bro B-trappan, 5. våningen. Läsecirkeln är öppen för alla men riktar sig främst till scenkonstnärer och kritiker. Det finns begränsat antal platser, och vi ber därför om en förhandsanmälan till lustrf@gmail.com Texterna är på svenska, engelska och finska men diskussionerna hålls på svenska.

14.5 kl. 17.30-19.30 Theatricality: The Specificity of Theatrical Language av Josette Féral
21.5 kl. 17.30-19.30 Johdatus esitykseen ja kulttuuripolitiikkaan av Elin Diamond
28.5 kl. 17.30-19.30 Den emanciperade betraktaren av Jacques Rancière

LUST – långsiktig utveckling av svenskspråkig teater är en ideell förening som verkar för att utveckla det professionella teaterfältet i Finland med ansats i det svenskspråkiga teaterfältet.

IFFF – intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker är en förening för alla frilansande konst- och litteraturkritiker som skriver på svenska och är verksamma i Finland.

— Lust

Workshop och föreläsning med Trine Falch på Hangö Teaterträff

LUST arrangerar workshop och föreläsning med Trine Falch på Hangö Teaterträff!
Föreläsningen hålls fredagen 7.6 kl. 12.30-13.30

Workshopen hålls lördagen 8.6 kl. 10-14. Det går att förhandsanmäla sig till workshopen på lustrf@gmail.com fram till 29.5. Om det finns platser kvar efter det, går det att anmäla sig i festivaltältet. Workshopen är riktad till scenkonstnärer.

Trine Falch (1963) är scenkonstnär med bakgrund i teatervetenskap (UiB), Verdensteatret (1986-88) och Baktruppen (1988-2007).

I föreläsningen utgår Trine Falch från hennes arbete med gruppen Susie Wang och deras försök att göra representation, dramatik och narrativ relevant för experimentell, samtida teater. Ytterligare behandlas horrorfiktion och kuslighet och varför Falch ser dessa uttryck som lämpliga för teatern just nu.

Workshopen på 4 timmar kommer dels att bestå av diskussion och dels av lek och försök att omvandla en situation till fiktion. Tillsammans undersöks det kusliga som finns i representation och den dramatiska potential som finns sammanhanget av en workshop.

“Jag kommer från den del av teatern som verkar med det performativa, postmoderna och postdramatiska. Efter att jag tröttnat på att betrakta världen som fragment, beslöt jag mig för att börja samla upp de dekonstruerade bitarna igen och pussla ihop dem. Inte pussla ihop dem igen, men pussla ihop dem på något sätt, som dramatiska narrativ. 
 
2017 slog jag ihop mig med några vänner och kolleger och grundade teaterkompaniet Susie Wang. Min huvudsyssla just nu är att skriva manuskriptet för den sista delen i vår horrortrilogi om den mänskliga naturen.” 
— Lust